Mitt vackra Sverige!

Jag är Svensk. 100% Svensk. Backa min blodätt ett par generationer och jag kommer fortfarande vara, i alla avseenden, 100% Svensk.

Jag älskar mitt land, jag älskar det gula korset på den blå bädden och jag älskar den gamla och den fria!

Men mitt land är diskuterat under ämnet förändring. Förändring är bra, utveckling är bra, förnyelse är bra, men när allt det som gör mitt land till mitt land potentiellt ska förändras så brister mitt hjärta.
Jag är för förnyelse och förändring, men äppelpajen blev inte bättre för att man lade till jordgubbar, det blev bättre med kanel. Det jag menar är att man kan alltid förnya, men man kan inte tillsätta fel ingredienser tills äppelpajen blir en fiskgratäng.

Jag växte upp i ett Sverige som var varmt och välkomnande. Vi sträckte ut våra händer till de mindre lyckligt lottade. Till dom som inte längre kunde känna sig trygga i sitt eget hemland och behövde ett liv i ett land där dom kan sova gott utan oro.
Den ensamma och svaga skulle inte bli utstött och mobbad utan accepterad och skyddad. Hjälpt och omhändertagen. Ok, hjälpt och omhändertagen är i princip samma ord, men det låter bättre när orden kommer i par.

Poängen är att i den politiska världen finns det nuförtiden ett regeringsparti som vuxit sig oerhört starkt de senaste åren under en plattform som spelar på äkta Svenskars rädsla att vårt land skulle vara i fara och under hot av invandrare och mångfald.
Dom är smarta. Dom utnyttjar flertalet svagheter i andra politikers trångsynthet och fördomar om bakåtsträvande främlingsfientliga människor, såsom oförmågan att se längre än nästippen. När dom sen ska dum-förklara samma främlingsfientliga parti och får svar på tal har dom ingen mot-kommentar för dom trodde inte det skulle behövas och resultatet blev att dom själva ser ut som obildade idioter.

Med deras syn på skola, vård och omsorg har dom kanske ett bättre valmanifest på många punkter än vad flera andra partier har, men när deras viktigaste punkter drabbar hela folkgrupper på ett negativt sätt, kan man inte förbise detta och tro att det väger jämnt upp.
Man får ta hela paketet som en enhet, men man måste också bryta ner varje punkt individuellt och förstå att den elaka snöbollen kommer växa enormt om man slänger ner den för en backe.

Men i realiteten är det inte invandrare och mångfalden som är det stora hotet mot mitt land som dom säger. Det är dom själva.
Det låter kanske ologiskt, men det är mycket enklare än man kan tro.
Dom vill nämligen inte skydda, rädda eller ens värna om mitt land, för det är inte samma land som dom vill ha. Deras land existerar inte än annat än i tanken. Dom vill helt enkelt skapa ett nytt land som är närmare Nordkorea i sin öppenhet mot omvärlden.
Ändå kallar dom sig stolt Sverige-vänner.
Inte mitt Sverige!

Det var inte där jag växte upp, det var inte där vi värnade om dom svaga och ensamma, det var inte där vi hjälptes åt att göra världen till en bättre plats och öppnade armarna för varandra.

Deras Sverige kommer inte längre vara den gamla och den fria. Deras sverige är den unga och den tillfångatagna!

Ett brev från en njutare!

Sommaren 2014!
Solen värmer dina kinder på en uteservering i Stockholm stad. Du samtalar med din bästa vän, ni skrattar och har det trevligt. Du bländas lätt av det gyllene skenet från glaset framför dig som lätt svämmar över kanten med en bubblande kritvit skumkrona.
Utanpå glaset rinner små droppar av kondens ner mot bordet. Du greppar glaset och tar en stor klunk av din iskalla öl och avslutar med en utandning vars ljud är en omisstagbar blandning av njutning, avslappning och avsvalkande glädje.

Det enda som kan göra ögonblicket perfekt för så många människor är att få tända en cigarett.

Varför är jag inte förvånad över att det skriks för fulla muggar att ”Rökning borde förbjudas på uteserveringar och allmän plats!”?
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/somaralnaher/article19222182.ab

Den 1:a Juni 2005 infördes ett rökförbud inomhus på Svenska krogar och restauranger. Till viss del var det universalt välkommet att röklukten försvann.
Jag minns detta då jag var ute både den 31:a Maj och den 1:a Juni samma år. Jag kommer ihåg hur jag stod inne på en klubb och kände att det skulle bli så trevligt att inte känna den starka lukten av cigarett-rök inomhus. Det första intrycket jag fick när jag klev in den 1:a Juni var dock lite annorlunda än hur jag hade förväntat mig, för plötsligt framhävdes alla dom andra lukterna i vilken jag medräknar utspilld öl, intorkad spya, svett och kraftigt lungbedövande parfymdofter som tidigare hade dolts av röklukten.
Nu har man dock vant sina sinnen därefter och allt är ”som vanligt”. Även jag kan känna så även om jag fortfarande avskyr den lukten och vanligtvis måste gå ut och ta en cigarett var 10:e minut i sagda miljö för att orka med resten av kvällen.

Nu har däremot droppen över kommit i och med åsikterna att vi inte ens får avnjuta en gammal hederlig livsnjutar-tradition bestående av en kall öl, en varm sol och en cigarett.
Vi håller oss utomhus, röken och lukten seglar iväg i vinden och lyckan är total. Vad mer begär ni?
Den gamla separationen som inleds av frågan ”Rökare eller ickerökare?” är redan ”Inomhus eller utomhus?” och vi som röker har sagt ok till det. Oavsett om det är sommar, vinter, sol eller snöstorm så flyttar vi oss utomhus om vi vill röka.

När en ickerökare sätter sig i ”röksektionen” så får man finna sig i att folk röker där. Man åker inte till Gröna Lund och säger ”Det är lite för mycket karuseller här. Det måste förbjudas!” Nej, du skiter i att åka karusellerna om det stör dig och om du är rädd för passiv rökning så får du offra din plats i solen och sätta dig i ”Ickerökar-sektionen”!
Låt inte oss lida för att du har bekymmer med en simpel rättighet!

Det hade varit lätt att göra som många andra gjort innan mig och säga i en anonym kommentar att Somar Al Naher är ”dum i huvet” eller en annan färgglad beskrivning, men det hade varit både okonstruktivt och orättvist.
Hennes åsikt är hennes rättighet och hon förtjänar inte att bli attackerad för den, men det är inte utan att man undrar varför hon vill trycka ner oss som uppskattar dom små glädjeämnena i livet.

Somar, du har många valmöjligheter. Flygplan, nattklubbar och i princip alla inomhusytor i hela Sverige, men det enda jag har är uteserveringar.
Ta inte det ifrån mig!

Bring out your breasts!

Med allt snack och debatter den senaste tiden och inte minst dokumentären ”Män som näthatar kvinnor” så möttes jag idag av en konflikt i min egen hjärna på den andra sidan skalan av detta bullshit när jag hittade den här bilden.

 Bilden kommer från fansidan på facebook gällande dokusåpan ”The Ultimate Fighter” där (från  vänster i  grönt till höger i blått) bantamvikt-mästaren i UFC‘s kvinno-division, Ronda Rousey,  och utmanaren, Miesha Tate, poserar för nästkommande säsong. Damerna ska, sagda säsong,  vara dom två lagens coacher för att efter säsongens slut göra upp om mästar-titeln och därför  poserar dom i en så kallad promo-shoot.

Jag vill poängtera att denna bild innehåller en hel del attribut som tilltalar mig, bl.a. lättklädda  snygga damer.
Det som dock stör mig är skillnaden på stansen mellan de två. Tate visar upp sig själv rak,  allvarlig och sugen att slå den andre på käften medan Rousey böjer lätt på höger knä samt flexar  foten, skickar bak armbågarna för att puta ut rattarna lite extra och antyder till en liten
”duck-bill” med munnen.

Jag tycker det är skitkul och spännande att den högsta ligan inom MMA har öppnat upp en  kvinnlig division och börjar bygga upp en ensemble av donnor med dundrande högerkrokar som  kan förminska en fullt fungerande hjärnas ordförråd till närmast afasi.
Bejaka således för ett ögonblick att att dessa kvinnor inte har ett stereotypt kvinno-dominerat yrke utan går till kontoret för att gladeligen leverera en välsvarvad, stenhård knäskål mot valfri haka. Kort och gott, starka kvinnliga förebilder som inte är rädda att ta sig in den hårda vägen i det som så länge varit männens värld.

Är det då inte lite märkligt att Rousey gör med kameran precis vad vi förväntar oss att hon ska göra och väljer att framhäva det sexiga med hennes drag hellre än att, som Tate, visa en hållning som passar hennes jobb som professionell fighter och säger ”I mean fuckin’ business, bitch!”

-Låt protokollet visa att vi uppmärksammat dina tuttar, Ronda, skräm skiten ur mig istället.
Tittar vi på Miesha så kan man även där lägga märke till att hon är en riktigt snygg kvinna, men hon känner att hon inte behöver visa det. Detta för att hon faktiskt inte behöver det.

Ni får ursäkta min dåliga källförteckning, men bland det första som poppar upp i min hjärna är ett citat jag hört nånstans(!) som trots att det tas ur sitt ursprungliga sammanhang (där det gällde drogmissbruk) passar rätt bra in här:
”I tusentals år har människan kämpat mot slaveri och för att bibehålla sin frihet, men trots det väljer vissa människor ändå att bli slavar!”

Vad tycker ni?

På min tid…

Idag såg jag en bild som fick mig att skratta… Sen tänkte jag lite…
[tillsätt valfri punchline här om du känner för det]

Vad jag gillar med den här bilden är till att börja med såklart gråben, för vi vet att nåt kommer gå fel med hans inte helt igenomtänkta plan. På delad förstaplats kommer budskapet som klargörs av texten som följde.

För er som inte kan engelska lyder texten på svenska ”När jag var ung behövde man inte förklara för barn att inte testa det här hemma. Vi var inte fullkomligt efterblivna då.”

Men det var inte bara som ung man kunde dra självklara slutsatser. Det kan de flesta av oss fortfarande. Enkla tumregler: Saxar och knivar är vassa, eld är varmt och du bör inte heller stoppa in snoppen i en köttkvarn om du inte brukar roa dig med våldtäkt som tidsfördriv.

Så varför står det då trots allt ”Varning! Varmt innehåll!” på min kaffekopp från McDonalds?
Jo, därför att 1992 fanns det en pengagirig 79-årig subba vid namn Stella Liebeck i USA som köpte en kopp kaffe för 49 cent (Ca. 3 kronor enligt dagens växelkurs) i en McDonalds drive-through. Fortfarande i bilen skulle hon hälla i mjölk och socker och drog således av locket från kaffe-koppen och spillde ut kaffet. Innan hon misslyckades med den manövern hade hon placerat koppen mellan sina knän och kaffet spilldes således över dom gamla dammiga nedre regionerna.

Efteråt stämde hon McDonalds på skadestånd för att dom sålde henne en kopp kaffe som var ”oresonabelt farlig”.
Min åsikt är att kaffe är bara så farligt som handen som hanterar det. Självklart kan kaffe användas som ett vapen, jag menar, har man sett en Martin Scorsese-film så vet man att något så harmlöst och bekvämt som en mjuk och fluffig kudde kan vara dödlig i rätt lönnmördares händer, men är man så korkad att man spontant skållar sitt eget skrev så får man skylla sig själv.
Or so i thought…

Stella fick 1994 rätt i domstol och ersattes med $160.000 för att täcka sjukhusräkningen UTÖVER $2.700.000 för sveda och verk. Nämnas bör att Stella fick tredje gradens brännskador, men likväl kvarstår faktum att om jag sticker mig själv i magen med en kniv och överlever så stämmer jag inte OBH Nordica för att deras knivar är för slöa!

Efterföljande snöbollseffekt blev ju såklart att företag världen över som inte ville ha att göra med människor som Stella Liebeck tog det säkra före det osäkra och skrev varningstexter på sina produkter. Det må väl vara intelligent, men av vissa varningstexter att döma känns dom så självklara att dom troligtvis riktar sig mot kraftfullt ointelligenta människor som aldrig bör gå någonstans utan sin personliga assistent.

Eller vad tror ni om
”Caution: Do not spray in eyes.” på en deodorant? Överraskad?
”For external use only!” på en locktång? Jag utmanar er att hitta den frisören med ett sveddat anus som var orsaken till att den varningstexten såg dagens ljus.
”Warning: This product can burn eyes.” på samma locktång? Vad har man fått i ögat för att en locktång ska vara det bäst lämplade verktyget för att lösa den situationen?

Hur korkade är människor om dom behöver dom varningarna?
Samma fråga uppstod i mitt huvud när varningstexterna på cigarett-paket (som för övrigt är en av de få väl befogade varningstexterna) helt plötsligt täckte halva paketet.

Är problemet att vi ignorerar varningstexterna om dom är för små eller att folk är så katastrofalt närsynta att dom inte ens ser varningstexterna? Troligast är nog att i den åldern som ungdomar oftast börjar röka tycker man helt enkelt att det är coolt att röka och struntar i hälsorisken, men det bygger inte på ignorans. Det understryks så tydligt av vuxna att tobak är ohälsosamt att varningstexterna på paketen egentligen är nästan helt onödiga.

Problemet är inte att vi som är rökare eller har rökt inte vet om att cigaretter är skadliga. Problemet är att vi VILL röka! Tobaksskatten höjs fortfarande rätt ofta och snart går det väl en halv månadslön på ett paket cigaretter och folk röker fortfarande som besatta.

Som jämförelse till cigarettpaketens ständigt storleksökande varningstexter kan jag utbilda er om att på panelen i hissen i lägenhetshuset där jag bor står det ingraverat ”Öppnas locket så sprängs säkringarna!” och när en kompis till mig såg den texten utbrast han ”Det känns ju snarare som en inbjudan hellre än en varning.” och han hade rätt. Jag hade ALDRIG kommit på tanken att öppna locket om varningen inte hade stått där klart och tydligt. (Jag har fortfarande inte öppnat locket och kommer nog heller inte göra det inom överskådlig framtid!)

För att återgå till tobak har jag en jämngammal vän som var HELT nikotinfri under sin barndom och större delen av gymnasiet, trots dåligt inflytande i sin omgivning. Vi som umgicks oftast rökte och snusade allihopa utom just han. Han sa under hela gymnasietiden att han tänkte börja röka på sin 18-årsdag. Jag vet inte varför, men så löd hans önskan och på hans 18:e födelsedag bevittnade vi alla hans första cigg och sin första snus. Han är, mig veterligen, fortfarande rökare idag.
Min bästa teori/slutsats är att efter ett ungdomsliv av grupptryck och inbjudande som han motstod skulle han fira ett lyckat uppdrag med att göra allt det dåliga han avstått från när han hade laglig ålder inne och tro mig, han visste att det var ohälsosamt.

Det är, i slutändan, var och ens eget ansvar att vidta säkerhetsåtgärder när man gör något dumt och farligt.

Så varför gör vi det då? Allt det dumma som vi vet är farligt, ohälsosamt och obotligt korkat?
Stella Liebeck kan mycket väl medvetet ha gjort det hon gjorde av girighet, pengabrist eller helt enkelt för att hon var en korkad gammal kärring vars klumpighet endast överskreds av hennes påföljande kontosaldo.

Ungar som börjar röka gör det av en oändlig lista av olika skäl men de vanligaste orsakerna är uppskattningsvis grupptryck, behovet av social acceptans eller bara, som i mitt fall t.ex., ren idioti.

Men allt annat korkat och farligt, som att åka skateboard, rollerblades eller cykel utan skyddsutrustning, hoppa fallskärm och bungy-jump, paddla i forsränning eller dricka en liter klorin? Antingen är man helt enkelt för korkad för sitt eget bästa, eller så söker man troligtvis lite spänning, adrenalinkickar och sitt nästa inlägg på youtube!

Som avslutning på detta inlägg vill jag tipsa om en väldigt bra film som handlar om att sätta varningar på produkter!

Make it green, biatch!

Häromdagen såg jag på nyheterna och helt oengagerad i sport som man är så var det en smärre överraskning för mig att OS i London skulle invigas dagen efter.

Det var dock inte det som var huvudstoryn i inslaget som upplyste min ignorans utan att OS har, inte 1 utan 3 sponsorer som dom tydligen inte får ha.
De är kemi-bolaget Dow Chemichals, som var orsak till en gas-olycka i Indien 1984, oljebolaget BP, som har varit orsak till ett par oljeläckor i havsvatten och gruvbolaget Rio Tinto som tydligen inte är ett bra företag.

Anledningen till att detta var en headline under nyheterna var för att en grupp Indier tänker protestera under invigningen för att just dessa företag sponsrar OS.
”Det är väl klart att dom vill sponsra OS”, är min första tanke, men tydligen ska man inte få sponsra ett OS om man har varit eller är en miljöbov för det kallas ”Greenwashing” och innebär att man gör reklam i stora evenemang för att verka grönare än man är och samla pluspoäng hos allmänheten. Men det får man som sagt inte göra för det är oetiskt.

Logiken som inte går ihop i mitt huvud består av följande moment:

1. Företag begår ett misstag med miljöförstörande eller i värsta fall människolivs-krävande utgång. (Tror folk på fullaste allvar att det är med mening detta sker? Att detta alltså var målsättningen?)

2. På grund av sin medverkan i moment 1 ska samma företag förbjudas att göra reklam för sitt eget företag under större evenemang i framtiden. (Är man ett vinstdrivande företag ska man väl få marknadsföra sig? Samtidigt så stödjer man sporten med sina insatser.)

Som en följd av detta bör vi alltså förbjuda att alla företag som bedriver eller har bedrivit oetisk verksamhet och således aldrig kan förlåtas. Vi kan lista ett urval.

McDonalds – Slavlöner, obekväma arbetsförhållanden och hot om uppsägning om man ens nämner facklig anslutning.
Detta företag har bedrivit psykisk nedbrytning av sina anställda i evigheter och anställer mer än gärna illegala invandrare för det går att ge dom ÄNNU sämre löner utan klagomål.

ComHem – Om vi gräver uppåt i näringskedjan Så är dom dotter-dotter-syster-kusin-dotter-bolag till ett företag som ägs av familjen Bush och den familjen höll på att starta ett tredje världskrig för att dom ville säkerställa en olje-inkomst från Irak.

Valfri biltillverkare – Vi kan ju för fanken inte glömma att dessa företag har förbrukat våra naturresurser, smutsat ner sin omgivning och antagligen är den största orsaken till växthuseffekten. Skit samma att det är vi som kör bilarna, det är ju DOM som tillverkar dom.

Ge er, för helvete…
Hur vi än vrider och vänder på det så kommer företagen som har tillräckligt mycket pengar för att skjutsa in ett par slantar i OS ha dussintals skelett i garderoben. Det har alla företag som tjänar så mycket på sin verksamhet.

Ska vi utesluta företagen och deras medverkan i sportsammanhang efter de kriterierna så kommer nästa OS bara kunna sponsras av ”Kattis kakor från Kolmården” och med tanke på hur mycket pengar dom kan skjutsa in så kommer media-täckandet begränsas till Bromöllas lokalradio.

Världen går under, chill out…

Skärp er nu, för fan…

Mayakalendern? Jorden går under för att dom förutspått det?
Dom kunde inte förutspå sin egen undergång, men vi ska tro på att deras kalender har fastställt jordens undergång den 21:a December 2012? Lets break it down!

Förutsägelserna bygger främst på, vad som ska vara slutdatum för mayakalenderns så kallade ”Långa räkningen”, som utges för att vara i 5 125 år och avslutas vid vintersolståndet 2012. Men vad händer då? Enkelt: Nästa 5 125 år långa räkning börjar.

Förutsättningen att världen går under vid slutdatumet är inte ens en förmaning som Maya-indianerna kom på, det är amatörmässiga utlåtanden baserade på alternativa tolkningar av mytologi, numerologi och påstådda profetior.
Jag ska inte svära på det, men en kvalificerad gissning från min sida antyder att minst en av dessa hobby-förnimmelser innehåller en vacker historia om utomjordingar och moderskepp.

I alla fall så är det dragkamp mellan Maya-kännare, pseudovetenskap och vidskepelse. Egentligen är det troligare, i mitt tycke, att inte ett skit händer.

Gott nytt år!

Stupid much?

Det nobla folket inom serviceyrket har en lång och ärorik historia som sträcker sig hundratals år bakåt i tiden.

Men den skiter vi i…
Under den trevliga ytan och det välmenande leendet vilar ett helt annat medvetande.
Det vi inom service-branchen har gemensamt är vår åsikt om de underbara människor vi ”expiderar”. En generell uppfattning som genererat en arbets-relaterad teori och generell uppfattning om sagda människor.

FOLK ÄR IDIOTER!!!!!

 

Det krävs en extrordinär talang för att lyckas med konststycket att katastrofalt sabba nånting som man med lite allmänt folkvett och lätthet kan undvika.

Istället för att bara skriva om folk som är komplett dumma i huvudet så tänkte jag skriva en lista med regler ungefär som Murphy’s lag.

Vi kan kalla listan ”The laws of dumb-assery”

I Folk är idioter.
II Om du är i en folkmassa, spring! Du är omringad av en flock idioter!
III Om du gör nånting rätt finns det minst tio idioter i din närhet som kan nollställa ditt utförda arbete.
IV ”Det är fortfarande tillåtet att vara dum i huvudet och det kan vi inte göra något åt.” -Tom Araya, Slayer
V Vanliga människor är idioter, kändisar är tydligen ”excentriska”.
VI Om du läser detta och är osäker huruvida jag talar om dig eller inte så gör jag det.
VII Människor som deltar i fullkontakt-sporter såsom amerikansk fotboll, rugby och hockey är inte nödvändigtvis idioter, men efter tillräckligt många tacklingar mot huvudet kommer dom med största sannolikhet bli det och vi andra får avnjuta deras förvandling mot det blygsamma priset av en åskådarbiljett.
VIII Om du är psykolog så får du skylla dig själv som VÄLJER att prata med idioter hela dagarna.
IX Det är fullt lagligt för en idiot att vistas bland folk och störa den allmänna ordningen med sin blotta närvaro och löst prat om onödiga saker, men det är olagligt att sända dom för nödslakt. Jag ser ingen rättvisa i detta.
X Om du inser att du är en idiot, ta kontakt med regeringen. Man får tydligen bra betalt som idiot om man sitter i en stor sal och röstar igenom korkade lagar i deras stödgrupp några gånger i veckan.
XI Sannolikheten att personen du pratar med är en idiot ligger i direkt proportion till hur få vettiga undanflykter du kan komma på för att komma undan samtalet.

Var inte dum nu…

Våga böga!

Håll i hatten och på med cykelhjälmen!Nu drar vi av ett bögigt avsnitt.

Sen urminnes tider har bögarna varit under ständigt hot från omvärlden och ibland även lesbiska, men märkligt nog inte i samma utsträckning. Girl-on-girl-porren är ett rätt bra säljande koncept bland unga män, men motsvarande boy-on-boy är märkligt nog inte lika eftertraktat.

Anywho…
När jag var liten så var bögar det värsta som fanns. Dom var äckliga, man kunde få AIDS av att andas samma luft som dom och det var bara äckligt, äckligt, äckligt. Det värsta man kunde bli kallad var ”jävla bög” eller ”bögdjävel”.

Jag var kanske inte så extremt äcklad som alla andra i klassen, jag var mest skrämd vid tanken av att ha en balle i röven.

Och då kommer vi till myt nummer 1:
Bögar vill ha kuk i röven!

Tydligen är det vanligare med analsex bland heterosexuella par än hos homosexuella.
Jag vill påpeka att jag har ingen tillförlitlig källa för ovanstående påstående annat än att jag tror att när jag hörde det första gången så var det en bög som sa det till mig.

Men sen slutade jag högstadiet och blev således lite äldre och lite visare i avseendet att jag började förstå undan för undan att bögar inte var så farliga, bara ovanliga. Jag började hänga mycket på mamma och pappas jobb, för jag hade nästan inga vänner. Åtminstonde inga vänner som jag själv ansåg hade nåt vettigt att tillföra till mitt liv.
Mamma jobbade på, ägde och drev Österåkers golfklubb’s golf-shop och i klubbhuset där hon jobbade fanns också Golfklubbens restaurang. Där uppe hängde jag rätt ofta när jag hade tröttnat på att stå i shopen och utbilda gamla människor utan bollsinne att ”du kommer slå 50 meter längre om du köper den här klubban” och när dom missnöjda kom tillbaka förklara att ”då kanske du inte slår på rätt sätt, men min pappa jobbar som golftränare nere på rangen. Jag bokar en tid åt dig imorgon.”

Uppe i restaurangen fanns en drös människor som pendlade mellan att vara sköna människor och helt störda i huvet. För övrigt de två folkgrupperna jag tycker bäst om. Hela kock-gänget var konstant störda, hade snuskig humor och det gjorde ju inte saken bättre att kökschefen Tord var den värste av dom alla och drev på hela gänget tills alla stog och tryckte baguetter emot varandras rövar för att få fram ett skratt.
Det roligaste av allt med den trevliga leken var att ingen av dom var bögar. Den uppgiften förärades en av servitörerna.

Myt nummer 2:
Bögar jobbar gärna som servitörer! 
Denna myt är ingen myt utan närmare ett faktum. Varför dom gör det kan ingen ge ett rakt svar på, men min bästa gissning är att dom i många fall är prydliga och generellt har en välutvecklad känsla för ettikett och vad som passar sig i ett sällskap som hellre vill ha en kvinnlig servitris som dom kan nypa i häcken tills den ser ut som en nåldyna.

För att parafrasera min gode vän Stefan Wiktorin:
”Bögar söker sig till dom berömda F-yrkena. Flygvärdinna, frisör och fervitör!” När jag berättade att det jobbar rätt mycket homosexuella som tåg-konduktörer så sa han: ”Ja men det är väl klart? Konduktörer är ju bara flygvärdinnor med höjdskräck!”

I alla fall så var servitören ett bra språkrör för 15-åriga jag som inte visste ett smack om bögar och han, med sin egen person, påvisade att dom är trevliga, lättsinnade och till skillnad från världens alla straighta killar som vill knulla allt med fitta, puls och talförmåga vill bögar inte sätta på ALLA andra killar i världen.

Men dom skulle kunna göra det utan att ligga i fosterställning, gråta och ångra sig dagen efter och det gör dom mentalt starkare än mig. Way to hold the flag!

Jag började gymnasiet efter den sommaren lite mer utbildad om homosexuella, inte rädd för dom och framförallt inte äcklad av dom. Jag hade helt plötsligt till och med en kompis som var bög. Visserligen 15 år äldre än mig, men ålder gör ingen skillnad i kärlek så varför ska det göra skillnad i vänskap?

Jag pluggade på det estetiska programmet med inriktning sång, dans, teater som annars kan översättas till musikal och det var väl tur att jag hann bli lite mer ”utbildad” innan jag började där. Självklart fanns det en person i klassen som var bög och alla visste om det. Eller det var en som inte visste om det och det var han själv, komiskt nog. Detta märkte vi först när han påpekade ”Bögar är det äckligaste jag vet!”. I skrift kan det vara svårt att påpeka hur han lät, men tänk er ett ytterst nasalt tonfall och att han pratade som en 18-årig blondin på Sture-compagniet med pappas kreditkort.
Jag har alltid blivit uppfostrad under principen ”Skit samma VAD du gör i livet, men gör det ordentligt!” och skjut mig långsamt om han inte gjorde det fullt och rigoröst jävla ordentligt! Klädmässigt såg han ut som om en modetidning hade spytt över honom. Frågan om han klädde sig snyggt därefter låter vi vara osagt, men det var ofta vita jeans, färgglad tröja, alltid blonderat hår och BUFFALO-SKOR!

För er lyckliga få som inte vet vad Buffalo-skor är vill jag meddela att det är platådojor som på den tiden i princip bara användes av fjortonåringa småflickor och var därför antagligen svåra att hitta i storlekar större än 39, men han hade antingen lyckats eller låtit fötterna gå ett varv i bandsågen.

Myt nummer 3:
Det är dom som hatar bögar mest som antagligen är det!
Den här myten känns bara fånig, lite som ”den som nämnde’t, han klämde’t” men dessvärre så stämde den ju in i det här fallet.

Tätt följt av myt nummer 4:
Bögar klär sig i färgglada kläder som SYNS och både utmanar stilkänsla och påverkar känsligare hornhinnor!

Detta var väl kanske sant för 10-15 år sen, tätt efter tiden när nationalhobbyn i Sverige var den mer kristen-konservativa sporten ”Järnrörs-homo” och bögarna till slut vågade vandra på gatorna stolta över sin läggning utan att löpa större risk för att bli nerklubbade på öppen gata.
Numer stämmer den fördomen bättre in när Pride-galan och Schlagerfestivalen börjar närma sig.

I och med honom nådde jag ett nytt läge där jag kände att om man är så långt ute ur garderoben utan att släppa taget om gardinstången som är det enda som håller dig kvar där inne har jag svårt att ha respekt för dig. Det var inte förrän långt efter att gymnasiet var avklarat som jag hade hört på omvägar att han äntligen var öppen om det och då äntligen kände jag att jag kunde se honom som en vettig människa för första gången.

Nämnas bör att jag på senare tid har träffat på honom ett flertal gånger och han har med kraftiga stormsteg tonat ner precis allting och det skulle varit svårare att utpeka honom som bög i dagsläget. Trevlig snubbe, vi går vidare.

I och med att jag bröt med i princip alla vänner från grundskolan ändrades min syn på homosexualitet tack vare avsaknaden av grabbigt grupptryck och det var faktiskt sjukt mycket trevligare att vara bland mer avslappnade människor för en gångs skull.

När jag var 23 eller 24 stiftade jag bekantskap med en lebb som jag blev riktigt bra vän med. Vi började gå ut och festa tillsammans rätt ofta. Blev rätt naturligt så eftersom vi spenderade typ 80% av vår fritid tillsammans och helger är ju alltid helger. Eftersom hon var homo ville hon på gayklubbar och jag hade inget emot det. Kan vara kul att röra om i grytan lite, tänkte jag. Min största rädsla var faktiskt att jag skulle bli utsparkad för att jag var straight. Rätt kul om man tänker till lite.

Första gången vi var ute fick jag ett par dunderchockar. Det var i princip ingen kö, så det var bara att knalla in. ”Ok, slow night?”
Jag gick fram till baren och ställde in mig på att få stå där en stund och vänta på bartendern, så jag tittade runt lite medans jag nonchigt höll mitt kontokort i luften. ”Hallå? Vad ska du ha?” sa bartendern mindre än 20 sekunder efter att jag ställt mig där. ”Fuck me sideways, du är redan här…” tänkte jag. Av rent praktiska skäl sa jag det inte högt i rent självförsvar. Fick min öl, satte mig med resten av gänget och konstaterade ett par saker.

1. Skönare stämning än på vilken annan klubb som helst.
Ingen försöker vara macho och hälla öl över nån eller slåss med vakten.
2. Man får dansa som om man grundade Modern Talking eller Venga Boys.
Alla andra killar dansar lika illa för dom vet att ingen bryr sig, dessutom försöker jag inte impa på någon när jag är på gayklubb.
3. Det är en boost för självförtroendet att få komplimanger från en bög.
Den stackars Gotlänningen fick inget för mödan men han fick ett tack för besväret och jag fick ett garv tillbaka med kommentaren:
Jag borde ha förstått att du var för söt för att vara bög.

Myt nummer 5:
Gay people have more fun.
Tyvärr är det sant, men vissa av oss förtryckta straighta har vett nog att festa med dom så vi också får en bit av kakan.
We’re here, we’re straight. Get used to it!

Jag säger att jag är en förtryckt straight och det är en av mina bästa vänner, som av en händelse är bög, som ständigt förtrycker mig för min sexualitet och säger: Erik, gör gay-världen en tjänst. Stay straight cause we wont have you!

Jag kom just att tänka på en av mina favoritkomiker, Robin Williams, som en gång upplyste sin omgivning om att vi bör tacka gay-samhället, för utan dom hade vi inte haft arkitektur, finkultur och färgen laxrosa.

Tänk på den du, bögdjävel. 😉

Nytt gammalt skit…

Mitt gamla hederliga nintendo 8-bitars funkar fortfarande!

Det är lite fantastiskt hur en gammal teknikpryl från 80-talet fortfarande håller med näst intill samma kvalitet som på inköpsdagen.

Jag hade också ett playstation en gång i tiden, men som ödet ville det så gick det sönder helt av sig självt av outgundlig anledning efter ett par år, men mitt nintendo levde vidare.

Sen jag skaffade mobiltelefon första gången så har jag genom åren avverkat otaliga telefoner av olika anledningar för att det uppdaterades till färgskärmar, kom fler menyfunktioner, kamera osv. osv. men främsta anledningen var ändå att skiten gick sönder efter en tvivelaktigt kort livslängd, men mitt nintendo levde vidare.

Ni fattar poängen…

Det är i vilket fall som helst ett medvetet drag från tillverkaren att tekniken pajar på kort tid.
Anledningen till att företag tillverkar halvfärdiga produkter är mycket enkel. De vill tjäna pengar på att man köper deras nästkommande ”förbättrade” produkt. Om dom tillverkar en produkt som håller i en evighet så tjänar dom ju inga mer pengar på den som köpte den, för den behöver inte ersättas.

Det är ligger en oerhörd precision bakom tekniken som noggrant har byggts upp på ett sådant sätt att den automatiskt ska paja efter en förutbestämd tid. Alternativen som följer dessa felaktigheter är att köpa en ny produkt eller lämna in den på reparation som i många fall motsvarar kostnaden för att köpa en eller fler av samma produkt.

Planned obsolescence kallas det på engelska. Den bästa och mest relevanta översättningen blir Planerad produktförsämring.
Den kommer i många olika former från många olika företag och alltid med samma slutmål vilket är ökad inkomst.

Att leva på andras rädsla för för trasig eller felaktig teknik är en fin tradition, tydligen, bara för att inte nämna den digitala världens motsvarighet till hysterin runt fågelinfluensan: Y2K!
Jag är än idag fullkomligt övertygad om att Y2K var en komplott för att tjäna pengar på alla bugg-fixarprogram som fanns till salu för en vacker slant och oavsett om jag har rätt eller ej så tjänades det miljoner på rekordtid.

På tal om korkade programvaror så finns ett annat kul exempel där företaget Microsoft var huvudaktör. Windows XP är än idag ett hyfsat stabilt OS som släpptes år 2001 till PC-datorer och var länge windows ”senaste operativsystem” och blev efterföljd 6 år senare av Windows Vista i januari 2007. När Vista kom var OS’et så långt efterlängtat att folk köpte Vista utan att blinka för att sedan upptäcka att man behövde göra massiva uppgraderingar av sin dators hårdvara för att den ens skulle orka köra programvaran.
-”Så mycket buggar i ett operativsystem kan inte vara försvarbart på något plan när det kommer från ett företag som nästan uteslutande jobbar med programvara och har haft så många år på sig att utveckla det!” sa min vän Stefan när ämnet nyligen diskuterades på min balkong.Det hela var till och med nästan en kopia av Apples operativsystem OSX med viss grafisk modifikation för att det skulle se lite annorlunda ut från hur den programvaran var uppbyggd.
Ca. 2 1/2 år senare kom då ett nytt operativsystem som hette Windows 7 som var ett enormt steg framåt i utvecklingen och de som köpt på sig en kopia av Vista såg i de flesta fall ingen bättre utväg än att uppgradera än en gång, men denna gång till något bättre, medans andra valde att nedgradera till XP för att dom tröttnat på Microsoft i allmänhet.

Frågan är dock tydlig: Hur lyckades dom förbättra sig på 2 1/2 år när dom på samma sätt försämrade sig på 6 år förra gången?

Men varför fungerar mitt gamla nintendo 8-bitars fortfarande då?Jo, för den här pr-idén var inte i omlopp på samma sätt vid den tiden utan man byggde helt sonika produkter som fungerade och var menade att fungera.
Hade det inte varit för att ”mycket vill ha mer” dvs företagscheferna vill dryga ut sin månadslön ytterligare så hade vi kanske kunnat se en hel line-up av produkter som inte gick sönder hela jävla tiden!

Men mitt nintendo lever vidare…

Kommunikationsmedel? E d typ 1 tangentbord lr? lol

I en konstant utvecklande värld behöver vi tydligen utveckla och uppfinna fler sätt att kommunicera med varandra och få kontakt med varandra. Helst vill vi dessutom slippa träffa varandra fysiskt eller, ännu bättre, slippa prata med varandra över huvud taget.

Revolutionen mjukstartade med den portabla telefonen som vägde ungefär som en portfölj. En av dessa såg ju till och med ut som en portfölj. Efter några år kom sms-funktionen som en följd av teknikens och utvecklingens framåtfart för att säga vad man ville utan att faktiskt behöva tala med personen man vill komma åt. Sen kom internet och efter att röken la sig från all porr, vilket är det egentliga och främsta huvudsyftet med internet, så följde E-post. Vad praktiskt att kunna skicka posten och vykorten över televågorna sa den lyckligt ovetande innan all jävla SPAM kom farandes.
Vad som hände i den vevan (och sorgligt nog fortfarande händer) kan ni läsa mer ingående om i Stefan Wiktorins blogginlägg beträffande ämnet.

Men det här räckte ju inte.
Vi måste ju utveckla sa någon. Internet-dejting sa en annan. Efter detta lilla påfund kunde vi strax skönja världens första Vi träffades på internet och hela världen blev som ett enda stort nyfiket frågetecken. Vågskålen är på väg att slå över till att det ska vara det vanligaste scenariot när man träffar nån över huvud taget. Jag längtar efter att få höra den första Vi träffades i verkliga livet för att sedan höra hur åhörarna kippar efter andan.

Kul historia faktiskt. Vi stod båda vid baren när våra telefoner helt plötsligt slutade funka SAMTIDIGT, hör och häpna, så vi kunde inte fortsätta Facebook-surfa resten av kvällen. Vi såg varandra och skrattade lite lätt åt situationen och jag bjöd på en drink. Så vi pratade lite och det visade sig att hennes kompis läser min blogg och hennes bror har hash-taggat mig på Twitter för en tid sen. Visst är cybervärlden liten?

I alla fall kom sedan bloggarna. Faktiskt en sån som du läser just nu. Människor som skriver bloggposter som kan innehålla vad som helst till ingenting. Det roliga med allt detta är ju såklart att de få utvalda som kallas för PROFFESIONELLA BLOGGARE och får den exklusiva inbjudan till Sweden blog awards och får mingla med andra värdelösa människor som tror att dom är kändisar för att dom skriver lite på internet och förändrar människors liv (faktiskt citat från ett av dessa airheads) skriver oftast bara om sin vardag, om dom ens skriver så mycket.

GUUUUUUUD, bakfylleångest, hallå… tror jag ska sortera mitt smink i alfabetisk ordning idag så jag käner att jag gör något vetigt LOL
puzzokram

Observera att uppdateringen är av fiktiv natur (trots att det lika gärna kan ha varit någon som skrivit detta på sin blogg) och att jag bara la till ett par stavfel med vilje, men inte så många som jag hade velat. Dessa grammatiskt efterblivna lemurer driver mig till fullkomligt vanvett med sin stavning när jag råkar snubbla in på en av deras sidor. Det som gjorde, eller snarare inte gjorde bloggar till en så stor grej, som det senare blev, från början var att det var en envägs-kommunikation om man inte räknar kommentatorfältet. Men fortfarande ett effektivt sätt att meddela folk vad som händer just nu.
Som att man sitter på muggen som en direkt effekt av gårdagens enchilada-middag. Oerhört fascinerande!

Nästa stora grej som dök upp var alla dessa communityn som dök upp både till höger och vänster. Ett community, för er som inte känner igen begreppet, är lite som en blogg med en mer interaktiv möjlighet för läsaren. Jag är lite osäker på kronologin gällande vilken som dök upp först men det som sköt upp verksamheten ordentligt till stjärnorna var Facebook som startade 2004.
Facebook fungerar som en miniblogg där man även kan hålla kontakten med sina vänner och skapa nya vänner. När något nytt har hänt kan man skriva upp det som sin statusrad och lägga upp bilder på vad som händer just nu och läsaren kan ”Gilla” inläggen i linje med interaktiviteten jag just nämnde. Man kan med andra ord hålla kontakten med alla sina vänner utan att ens växla ett ord.

Det finns även ett par Svenska communityn, bland annat Lunarstorm som fick en kanske inte helt positiv mediaskjuts när det kom fram att pedofiler därigenom raggade småttingar rätt febrilt.
Helgon.net är ungefär samma sak fast riktar sig mer mot alternativa stilar som goth, hårdrock, punk etc.etc. vilket per definition drog upp medelåldern en aning.
Myspace är lite annorlunda till den grad att det snarare är ett sätt att marknadsföra sig som band eller fotomodell.
Porrigt är ett community som är helt skräddarsytt efter vad internet egentligen är. Det är en form av hybrid mellan QX, Facebook och traditionell porrsurf. Idén är att föra samman människor som vill knulla. Genom en smart sökmotor kan man leta efter rätt kön, rätt ålder, rätt sexuella läggning samt sexuell avvikelse. Vissa människor vill dock bara porrsurfa eller lägga upp nakenbilder/filmer av sig själv.
Det finns många olika typer av communityn. Några har hittat sin egna lilla nisch, men de flesta är en kopia av en eller flera andra communityn.

Efter community-vågen flög Twitter fram och landade på våra datorskärmar likt en fågel som flyger in i en plexi-ruta. (Pun intended) Twitter blev nån form av tillbaka-till-ruta-ett efter att populariteten runt Facebook-plattformen har gjort allting enklare. På Twitter så lägger man i regel bara upp en statusrad och eventuellt en bild och låter folk läsa vad som just har hänt. Man kan fortfarande kommentera på statusar men vänskapsfunktionen är lite annorlunda. Man har inte vänner, man har followers, alltså människor som följer ens statusuppdateringar. Samtliga tweets som man följer läggs upp på sin förstasida för att man ska kunna se vem som gör eller har gjort någonting så fort man loggar in. Har man många statusar som man följer så klumpas dom ihop i kronologisk följd efter vilken tid dom lagts upp. Sidan har, i min mening, ingen logisk eller för den delen användarvänlig struktur.
Stefan har för övrigt hittat en liten benämning på Twitter-användare som jag gillar. Tweetard!

Så sent som 2006 var världen fortfarande förhållandevis normal i den meningen att man ägnade sig åt allt detta vid en dator i sitt hem. Sen kom 2007 med lanseringen av iPhone och därifrån har det undan för undan blivit mer och mer av ett kontaktbehov. Fler och fler telefoner tillverkas som små handdatorer med ständig internetuppkoppling och nästan alla dessa telefoner har facebook och twitter bara ett knapptryck bort där man snabbt kan ladda upp en bild på vad som hände för mindre än 10 sekunder sen. Statusuppdateringar som Står i kön på ICA har blivit skrämmande vanliga. Jag sitter nu vid min dator hemma, men om jag vill så kan jag skriva klart det här blogginlägget på telefonen när jag sitter på tåget.

Min flickvän satt en dag vid datorn inne på mitt kontor samtidigt som jag satt med min laptop framför TV’n en dag, hon ropade efter mig men jag hörde inte över TV’ns volym så hon skrev till mig på Facebook-chatten istället. ”Kan du komma in hit ett slag” och jag kommer ihåg att min första tanke var NU är botten nådd men det är den ju i själva verket inte. Det absoluta bottennappet har ju givetvis inte kommit ännu om det ens någonsin kommer göra det. Allt blir bara mer och mer inriktat på att kontakt människor sinsemellan innebär att klyftan mellan folk ska expandera så mycket som möjligt. Rätt vad det är så står man och ska möta nån vid Svampen och skickar ett sms: Är du här än? Bara för att man inte har tid att lyfta nyllet från Angry Birds. Eller att man sitter på ett café och chattar med varandra trots att mellanrumet underskrider en meter bara för att man är mer van vid den plattformen än vid faktisk ögonkontakt och att använda rösten.

När min gode vän Magnus kommer över på besök så har han alltid med sig sin dator och våra myskvällar brukar bestå av nån film på TV’n samtidigt som vi sitter vid var sin dator och strösurfar efter nyheter.

Går man förbi en trafikolycka är idag den första reflexen inte att springa fram och hjälpa överlevande snarare än att ta en bild i high-resolution och ladda upp på Facebook via telefonen innan vare sig Aftonbladet eller likbilen har hunnit dit.

Vi är avtrubbade som nation, som värld och som civilisation! Människosläktet skulle i nuläget inte klara sig utan Wi-Fi.

Jag har ingen bra avslutning på detta inlägg så jag tänkte skänka en gåva av nostalgi till de som är tillräckligt gamla för att minnas att internet hade ett ljud en gång för länge sen.

För er som inte förstår vad det är som låter kan jag förklara att förr i världen var det mer komplicerat att surfa.
Here we go:

Datorn var inte konstant uppkopplad som i dagsläget utan man hade ett litet modem som omvandlade telefonsignalen till information i en rasande fart av 56 kilobit/sekund. (vilket motsvarar 0,056 megabit/sekund för er som är intresserade) Notera nu att 2,5 MEGAbit/sekund klassas idag i folkmun som långsam uppkoppling!
Needless to say så var det snäppet bökigare att porrsurfa.
Ljudet som ni hör i klippet är hur ett modem lät när den försökte ringa upp en åtkomstpunkt hos hushållets operatör som kunde strömma information via televågorna.
När man surfade på internet var telefonen upptagen om man försökte ringa hem till den som surfade eller om man försökte ringa ut ifrån hemmet. (Kom ihåg att det på den tiden var förhållandevis ovanligt att inneha en mobiltelefon)

Efter den lilla historielektionen säger jag tack och adjö för den här gången.

Läs även blogginläggen av Magnus G Bergström eller Stefan Wiktorin som bloggar i samma ämne