Flockar som lockar…

I mitt förra inlägg pratade jag lite löst om människor och deras förhållande till ”flocken”. Om jag skulle ha fortsatt att spinna vidare på och dissekera alla enskilda ämnen i det inlägget på plats så hade jag lika gärna kunnat skriva en bok med alltihopa på en gång. (Inlägget hade m.a.o. blivit lite för långt)
Därför tänkte jag försöka beta av det ämnet här istället.

Vi kan i alla fall börja med att etablera två separata påståenden:
1. Människan (Homo Sapien) är ett djur.
Närmare bestämt är människan ett däggdjur. Allätare till kosten och väldigt mån om sitt revir.
2. Människan (Homo Sapien) är ett socialt djur som ständigt strävar efter att bli accepterad och omtyck av resterande flock-medlemmar.

Vi säger ofta att människor skiljer sig vitt och brett från djurriket, för vi har anrika skapelser som konst, kultur och arkitektur bland annat.
(Fair deal, även om jag personligen anser att den sk. kultur som strömmar genom diverse kanaler i dagens läge vanligen lämnar ungefär 90% åt fantasin så får jag väl medge att det faktiskt skapas tappra försök att underhålla den publik som finns.) Men hur mycket skiljer vi oss egentligen från ett djuriskt beteende? Om man genomskär lite så är vi oftast i grund och botten primater med ett förutsebart beteende. Det är generellt sett cementerat i flock-mentaliteten som mycket ofta ertappas i våran vardag. Vi kamouflerade det bara med ett nytt ord. Grupptryck!

Att börja röka för att man faller för grupptrycket är ju en sak, men så simpelt är det inte med att vara en del av en flock.
Nej, nej. Nu börjar vi från början:

Den första flocken man accepteras i är familjeflocken som består av föräldrar, syskon och de närmaste i blodsbandet som mor- och farföräldrar samt kusiner och dylikt. Det händer dock, inte ofta, men det händer att barn inte blir accepterade i familjeflocken av olika anledningar. (Modern kan vara för ung eller inte redo för moderskap etc. etc.)
I alla fall så blir barnet oftast accepterad av familjeflocken som tillsammans delar på uppgiften att uppfostra nytillskottet.

Det som faktiskt skiljer människan från djurriket är att en helt vanlig människa inte har bara en flock utan flera. De olika flockerna fyller olika syften och funktioner för dess medlemmar. En människa väljer vanligtvis att inte blanda separata flockar i alltför stor utsträckning. De får vara presenterade för varandra, medvetna om varandra, men att slå samman två flockar kan få oanade konsekvenser om man inte bara låter sammanslagningen vara tillfällig och även väljer vilka tillfällen dessa sammanslagningar är lämpliga. Som t.ex. bröllop och födelsedagsfester eller sinsemellan vissa flockar även begravningar.

Familjeflocken vakar ständigt över det nyfödda barnet och tränar det under uppväxten till att i framtiden socialisera sig med andra flockar. Ett populärt boot-camp för denna träning kallas för sandlåda och lekträffar. Under dessa tränings-sessioner kan modern/fadern/barnvakten, hädanefter kallad ”övervakaren”, kontrollera och i sin tystnad bedöma hur barnet beter sig i socialt umgänge. När övervakaren sedan anser barnet vara fulländad i sin träning är det dags att på egen hand testa sina kunskaper i det verkliga livet och skapa eller ansluta till nya flockar. Det är hög tid för dagis.

När man som barn invigs i en ny flock på ett dagis är det inte ovanligt att familjeflocken arrangerat med bekanta ansikten att ingå i flock med. Modern är oftast slug och ser till att bli dräktig i ungefär samma tidsrymd som närliggande blivande mödrar i bekantskapskretsen för att på sådant sätt försäkra sig om att barnet inte kommer känna sig ensam när hon lämnar.
Väl på dagis får barnet sysselsätta sig med bekanta aktiviteter såsom att leka med klossar, äta mellanmål och måla sig i ansiktet med vattenfast spritpenna. Den stora utmaningen blir att göra det tillsammans i grupp.
Detta blir till barnets första kompisflock.
Än så länge har ingen alfa etablerats, för i denna ålder är det helt enkelt inte aktuellt. Barnet är på det stora helt bekymmersfritt och ser ingen annan ledare än de som finns etablerade i familjeflocken.

Allteftersom barnet växer och stiger i graderna genom grundskolan så bibehåller man sin kompisflock eller byter ut den mot en annan. Flockerna börjar nu även delas upp i semi-flockar baserat på könen, men har fortfarande samhörighet till varandra. Än så länge har man inte utvecklat en högre förmåga att hålla sig i fler än en flock. Det finns såklart några utvalda få som lyckas med det, dock.
Komplikationer som kan uppstå när barnet, som nu för övrigt blivit en ungdom, rör sig i fler än en flock kan handla om att någon i den primära flocken visar sitt ogillande gentemot en medlem av den sekundära flocken. Ungdomen kan, för sitt samröre med en oönskad individ, bli helt utesluten av den primära flocken. Ungdomar är mycket måna om sitt revir och oerhört selektiva när nya medlemmar ska ansluta till en flock. Hormonerna som avsöndras i en ungdoms kropp nära puberteten är vad som styr ungdomars beteende i denna och många andra situationer.
Det är i alla fall runt denna ålder som en alfa börjar etableras. Alfan kan etableras av en rad olika faktorer. I de olika grupperna kan det röra sig om prov på styrka, skönhet eller en kombination av de båda. Intellekt, makt och pondus kan också vara en bidragande faktor. Listan kan bli oändlig, men det viktiga är att resterande i flocken känner trygghet och säkerhet i den etablerade alfan och lystrar till alfan. Semi-flockarna kan även dom inbördes ha varsin alfa som är verksam när huvud-flockens alfa inte är närvarande. Det är helt enkelt en naturlig chain of command.

Nästa skede är vuxenlivet och arbetsmarknaden. Det är från strax under 18-årsåldern och uppåt som ungdomen börjar utveckla förmågan att röra sig i mer än en flock. Det kan bero på att nya vänner och flockar har kommit in i bilden och det kan även bero på att huvudflocken inbördes har delat på sig med tiden. Hursomhelst kan ens liv och aktiviteter bete sig annorlunda i de olika flockarna och det skiftar beroende på vad som finns på schemat och vilken flock man för tillfället rör sig inom. Man har den ursprungliga kompisflocken som man spenderar den större delen av den sociala fritiden med. Festflocken utgörs av en skara människor som är som roligast när dom har fått sig ett järn. Sportflocken är precis vad det låter som, det är såklart grabbarna/tjejerna i fotbolls- bandy- eller hockeylaget med vilka man helt enkelt sportar med. Jobbflocken är kort och gott kollegerna på arbetsplatsen.

Till vilken grad gränserna mellan flockarna överkorsas av dess medlemmar är helt upp till gemene medlem. Man kan välja själv till vilken grad man vill socialisera sig med flock-medlemmarna utanför deras sammanhang, tillhörighet och relevans. Det kan dock skapa en förvirring att ”ta med en kompis” för de kompisarna som övergränsar, för även om de övergränsande flockmedlemmarna har samma beteendemönster på egen hand så kan konflikterna uppstå när man märker att den som tog med sin kompis har ett annat sätt att vara i en annan flock. Frågor dyker upp som ”Varför är han på det sättet med dom här människorna? Sån är han inte på jobbet!”. Det kan ändra sättet man ser på varandra och av den anledningen väljer man ibland att exkludera särskilda individer.

Förvirring och beteendeförändringar kan även uppstå när en flockmedlem valt en partner utanför flocken. Partnern blir inte invigd i flocken enligt det förfarande som alltid har skett, utan flocken blir nästintill tvingade att acceptera dennes partner. Oftast sker detta smärtfritt, men känslan för revir varierar sig från flock till flock och det kan i extrema fall sluta med att en flockmedlem blir utfryst och driven till att utesluta sig själv från en flock.

En mycket speciell typ av flock är kollektivflocken. Denna flock går inte att välja. Det är naturen själv som väljer den. Den är också tillfällig och medlemskapet kan röra sig om ett par minuter, ett par timmar eller ett par dagar beroende på vilken social situation man befinner sig i. Det som utmärker denna flock är att flockmentaliteten gör dess medlemmar kollektivt dummare.
Rör man sig i allmänheten tillräckligt länge så är flocken oundviklig.
Den allra vanligaste situationen för kollektivflocken är kollektivtrafik. I den vanligaste mån så påverkas man inte av att röra sig däribland, men förr eller senare så blir det förseningar, inställda bussar och tåg, akuta trafikändringar etc. etc. Har man turen att befinna sig någonstans där det finns informationshögtalare så behöver man inte ens höra vad som sägs för det är det alltid någon annan (interrim-alfa) som gör. När interrim-alfan har hört vad som sagts och går iväg ifrån den plats där han stod, oavsett personlig anledning, så utgår alla i dess omgivning som inte besitter vetskap om gällande trafikstörningar ifrån att han/hon vet något som ingen annan vet. Då blir man som drönare osäker och instinktivt följer man efter tills man är säker på att man har samma information som interrim-alfan. Således kan större grupper följa efter i stor klunga.
Endast ett fåtal människor har intelligens nog att fråga, antingen interrim-alfan själv eller någon i närheten som verkar vara anställd av lokalbanan man vill åka med.

En annan typisk kollektivflock är supporterklacken. Man gormar och skriker heja-ramsor i full volym, något man aldrig gör annars (annat än om festflocken spårar ur en kväll), för det gör ju alla andra. Man lär sig inte heller heja-ramsorna på förhand utan det gör man när man väl står där. Varför lära sig innan när man har ett par hundra lärare på plats? I vissa fall går man även vidare tillsammans med klacken för att söka upp motståndarklacken och slåss.

Kollektivflocken är en flock som inte söker rim och reson eller ens logik. Den aktiverar den primitivaste delen av vår hjärna som bara skickar en generell impuls som lyder ”Följ efter, för någon annan leder”. Efter att man har följt efter ett tag så kopplas den delen av hjärnan som förmedlar logik helt bort. Man tror sig vara fri, men det är bara en kraftig sänkning av kognitiv förmåga. Vissa människor har levt i kollektivflocken alldeles för länge och saknar till större delen förmågan att fatta egna beslut.

Här är en kul lek:
Tänk på det du har läst idag om människor och flockar och tänk efter om du kan se detta, eller ett liknande mönster för att se om det ligger någonting i det jag säger.

Avslutningsvis ska jag delge ett videoklipp som visar vad som hände en natt mot en helt vanlig onsdag.
Jag och min kompis Stefan står på min balkong och pratar om just grupptryck och flock-mentalitet när mina grannar, som förhoppningsvis hade en fest av nåt slag, rusar ut i snön iförda endast underkläder. Om dom med detta ville lägga in sitt bidrag i diskussionen så måste jag medge att dom har en helt fantastisk timing!

Jag har en berguv i huvet! Ska vi knulla?

För inte mindre än 9 dagar sen blev jag ensam.
Jag är fortfarande i ett seriöst förhållande men min bästa hälft försvann iväg till Asien för 8 veckor backpacking.
Själv kommer jag ansluta till henne och hennes tjejkompis efter 6 veckor!

Nu ska vi lägga upp en prolog till detta inlägg:
Innan jag och Jennifer träffades så levde jag ett normalt liv. Och med normalt menar jag att min lägenhet var tämligen städad. Den har dessutom fortsatt att vara städad sen vi träffades. Huvudsakligen för att jag med jämna mellanrum städar den. Men så en dag så reste hon iväg och det beteendet upphörde. Fram till häromdan så anmärkte jag inte att det faktiskt sakta men säkert gick i nerförsbacke.

Berget av disk har vuxit upp sig, smutstvätten sprider sig till alla rum, dammråttorna attackerar i flock osv. osv.

I alla fall så märkte jag att det inte finns någon här för mig att imponera på. Det var ju en självklarhet i sig. ”Vem ska jag imponera på? Jag ska ju inte knulla med nån annan!” Just det! Det var där det låg. Jag vill inte knulla med nån annan. Snöbollen var kramad och kastad ner för kullen och nu växte den bara. Den växer fortfarande.

*Prologen avslutad*
*Inleder Bloggpost*

Vad är det som driver en helt vanlig människa? Sex såklart. Allt som vi gör till vardags och i vilken utsträckning vi utför det är i direkt proportion till hur långt vi är beredda att gå för att få oss ett knull.
Vi vaknar och tar oss till vårat jobb eller en annan syssla som genererar ett ”positivt pengaflöde”. Och är det något som vi har lärt oss av livet i modern tid så är det att pengar leder till sex. Allt handlar i grunden om simpla undermedvetna instinkter.

Jobb, för att ta ett exempel.
Ett jobb genererar pengar och pengar använder vi för att införskaffa bland annat mat, kläder och andra matriella ting. Vi kan väl börja med att fokusera oss på det sistnämnda?

Lägenheten ska vara stor, väl inredd och innehålla häftiga, tekniska och dyra prylar för att skryta. Även om vi inte uttalat skryter om det, för egentligen behöver vi inte det. Dom syns ju!
När andra ser platt-tv’n och hemmabio-anläggningen ska dom tänka att det går bra för den här killen och när dom begrundar inredningen skall tankarna föras till att han har bra smak och ett öga för inredning.

Kläderna ska vara av det senaste modet, fräscha och snygga, strukna med pressveck och allt möjligt. Kläderna gör mannen och varenda sytråd ska skicka ett budskap om ens personliget.
Kvinnors kläder ska också säga något, men det är snarare ett budskap som säger ”se på min kropp och bli upphetsad”. Kvinnokläderna skall nämligen vara avslöjande, utmanande och visa så mycket av kroppen som möjligt utan att vara naken. Fortfarande är målet att få sig ett nyp från båda parter.

Det är dyrt att komma in på dom hetaste krogarna och det är dyrt att köpa drinkar. ”Inga problem, stumpan. Jag bjuder.” för att skylta med sina pengar. Man tar bussen dit och taxi hem för det är ändå ingen som ser en komma dit.
När budskapet lyder ”Jag har pengar” är undertexten alltid ”Ligg med mig”.
Det betyder dock inte att alla kvinnor är golddiggers utan snarare att det finns någonting åtråvärt med säkerheten och tryggheten att vara ekonomiskt stabil. Att skylta med sina pengar är således ett oprimitivt sätt att väcka dom primitiva överlevnadsinstinkterna hos en kvinna.

Man väljer sina vänner med omsorg eller brist på andra alternativ. Detta är det umgänget man socialiserar sig med konstant för att träna upp sina sociala egenskaper och ventilera sina retoriska kunskaper för att berätta det där skämtet man just hört. Människan är ett flockdjur och samma sällskap som man satt med i någons vardagsrum och hinkade fördrinkarna kommer vara det sällskap man senare ger sig ut på stan med. Man behöver sin flock som stöd för att våga gå fram till den snyggaste tjejen på dansgolvet. Även om man själv är den som fattar beslutet och resten av flocken är inaktiva vid sagda utförande så är det en bekväm vetskap att man har sin flock att luta sig tillbaka mot och som skyddar varandra.

Även i nyktra sociala sammanhang så håller man in magen och vidgar bröstkorgen när man ser en snygg tjej på gatan, på 7-11 eller på lunchrestaurangen. Man visar alltid sin bästa sida och höjer strategiskt röstens volym på de intressantaste meningarna i det aktuella samtalet och söker upp de korrekta blickarna. Det är inget som man egentligen själv styr över. Det är en instinkt som säger till vårt medvetna jag att det är så vi ska göra. Hur många tjejer har man inte sett i de mest vardagliga situationer som man har drömt om i efterhand?

Nu har killarna varit mycket i fokus men det är ju givetvis för att det är enklare att börja i den änden för att slippa kallas för äcklig chauvinist och kvinno-obektifierande dunderpucko. Men faktum är att kvinnor är likvärdigt medskyldiga till att världen är så sexfixerad.

En kvinnas kläder har inget direkt behov av att vara av det dyraste märket för att attrahera en man. Främst för att vi i regel inte är särskilt hemma på dyra varumärken för kvinnor, men huvudsakligen för att vi inte bryr oss. Undantaget är om frågan gör gällande hur fina kläderna skulle se ut om dom låg på vårat sovrumsgolv. Och har man stött på en kille som kan se skillnad Louis Vuitton och Gina Tricot så har en kvinna antagligen ingen nytta av honom i alla fall.
När är då ett dyrt märkesplagg till nytta? Givetvis i sociala sammanhang då hon-flocken är närvarande. ”Vilken fin väska” ”Vilken fin klänning” ”Vilka fina skor” och ”Var har du köpt den?” är alla bra exempel på hur man startar en diskussion och lättar upp stämningen.
Men som jag nämnde tidigare så är det minst lika viktigt att den klänningen man har på sig är utmanande och avslöjande för att väcka den äldsta instinkten i det mörkaste hörnet av mannens hjärna. Kvinnor kan nämligen inte på samma sätt som killar gör bara gå fram till en man och bjuda på en drink, för det skulle anses vara desperat och opassande. Därför måste hanen lockas till honan och att, som i djurriket, avge en doft för en sådan önskad effekt skulle vara förödande. Människo-mannens receptorer för kvinnans feromoner fungerar inte som på till exempel en skunk.

Smink är också ett något kvinno-dominerat verktyg för attraktion. Det är dessutom applicerbart i de mest triviala situationer som att gå ner till ICA och handla mat. Då måste man ju sminka sig, för tänk om man möter drömprinsen vid charkdisken och ser ut som ett åkerspöke. Det går ju inte. Allteftersom tiden och evolutionen går framåt så har kvinnan tappat allt mer självförtroende när det kommer till det egna utseendet och känner således ett behov av att piffa till sig även när man ska ner till tvättstugan.

Så kommer vi äntligen till varför även vi som har ett stadigt förhållande känner behov av att imponera på någon som uppenbarligen redan är imponerad. Det är ju såklart för att reglerna ändras inte bara för att man har hittat någon. Man vill visa sig på sin bästa sida med en ren lägenhet och god ekonomi och snygga kläder för man vet att om allt det som redan fanns där en dag skulle försvinna så gör antagligen ens partner det också. Med det så försvinner även möjligheten att få sex per reguljär basis.

För att göra ämnet mat så kort som möjligt vill jag bara inflika att om man inte hade behövt imponera på det motsatta könet så hade det inte funnits nåt som heter Penne rigate med smörgräddad lax. Efter den infliken känner jag att vi har tömt det ämnet på respektive individuella nivåer.

Människan är för övrigt inget monogamt djur liksom många andra djurarter. Däremot har vi en emotionell motor i våra hjärnor som intalar oss gång på gång att vi är fina och bra primater som håller oss till en och samma partner i vått och torrt. Detta är enklare för vissa än andra, men vi har nånting som heter frestelser och till skillnad från andra djurarter som tänker Det där verkar kul, det vill jag göra så har människor förmågan att anse hur illa det skulle gå om vi handlöst kastade oss in i något som är exklusivt förbehållet någon annan.
Huvudsakligen är detta per definition rotat i, och framodlat av, religion.
Religioner är enorma organisationer som livnär sig på folks elände men förespråkar lycka, glädje och det goda livet. Det ironiska med det är att religiösa organisationer världen över vill utrota ondskan och synden, men utan ondska och synd hade de antagligen inte funnits.
Vi litar på religionen för att vi är präglade genom misär och vanära och vi finner lösningen i kyrkans ord. Därför ligger deras regler som grund för lagar, vett och ettikett. Inget sex innan giftermål och bara en av varje kön i ett förhållande. Motsägelsefullt nog så är den generella bilden av lycka och glädje för en människa att få leva i synd utan konsekvenser. Var skulle du vilja hamna i efterlivet? Ett paradis i himlen där alkoholen bara läppjas på Söndagar i små doseringar tillsammans med en kaka som smakar frimärke och otukt absolut inte skall bedrivas om man inte har ingått ett förbund med en enda person som skall infrias i evighet, eller ett helvete där synden sätter standarden och antagligen är befolkat av dom som gillar att festa varje dag med partnerbyte av tätare frekvens än tvättmaskinen hinner framkalla rena kalsongbyten?

Och pengar? Pengar är ju det som styr hela världen.
Den som har pengarna har makten, den som har makten är fri att göra som han/hon vill. Men vad väljer då en inflytesrik och maktfull människa i fullkomlig frihet att ägna sin tid åt? Synd och dekadens. Se bara på Bill Clinton. När han var den mäktigaste mannen på jorden så hade han den nedrans oturen att bli avsugen av den enda judiska kvinnan som inte kan tvätta bort en fläck på kläderna. Hursomhelst så smakar den förbjudna frukten bättre.
På tal om att pengar är viktigt för en människa så finns det en anledning till att spelföretag är en mer eller mindre självförsörjande industri med åtskilliga miljarder i årlig omsättning. Om man tror att man kan fördubbla sin inkomst på spelkort så tar man givetvis chansen. Visst skänker spelföretagen bort pengarna till välgörenhet, men om du tror att deras plånbok tar skada av det är du dummare än dom som skänker bort sina pengar på roulette.

Varje enskilt agerande utfört av en människa är direkt eller indirekt länkad till någonting som vid rätt plats och rätt tidpunkt kan leda till sex!
Vi jobbar för att skaffa pengar, vi använder pengar för att köpa mat, vi äter maten för att kunna leva och vi lever för nästa gång vi får knulla av oss. Vi tänjer på oanade gränser för att uppnå detta väldigt trevliga fenomen.
Den mest grundläggande instinkten att föröka sig blev istället ett vardagsnöje när det visade sig vara den skönaste känslan som finns för de flesta människor.

Ämnet i sig känns för mig rätt uttömt och jag har inte så mycket mer att säga om saken, så jag tror att jag avslutar med ett citat:

Allt vi killar gör, gör vi för att få tjejer i säng. Hade det inte funnits några tjejer i New York så hade Empire State Building varit 3 våningar högt
-Lasse Lindroth