I mitt förra inlägg pratade jag lite löst om människor och deras förhållande till ”flocken”. Om jag skulle ha fortsatt att spinna vidare på och dissekera alla enskilda ämnen i det inlägget på plats så hade jag lika gärna kunnat skriva en bok med alltihopa på en gång. (Inlägget hade m.a.o. blivit lite för långt)
Därför tänkte jag försöka beta av det ämnet här istället.
Vi kan i alla fall börja med att etablera två separata påståenden:
1. Människan (Homo Sapien) är ett djur.
Närmare bestämt är människan ett däggdjur. Allätare till kosten och väldigt mån om sitt revir.
2. Människan (Homo Sapien) är ett socialt djur som ständigt strävar efter att bli accepterad och omtyck av resterande flock-medlemmar.
Vi säger ofta att människor skiljer sig vitt och brett från djurriket, för vi har anrika skapelser som konst, kultur och arkitektur bland annat.
(Fair deal, även om jag personligen anser att den sk. kultur som strömmar genom diverse kanaler i dagens läge vanligen lämnar ungefär 90% åt fantasin så får jag väl medge att det faktiskt skapas tappra försök att underhålla den publik som finns.) Men hur mycket skiljer vi oss egentligen från ett djuriskt beteende? Om man genomskär lite så är vi oftast i grund och botten primater med ett förutsebart beteende. Det är generellt sett cementerat i flock-mentaliteten som mycket ofta ertappas i våran vardag. Vi kamouflerade det bara med ett nytt ord. Grupptryck!
Att börja röka för att man faller för grupptrycket är ju en sak, men så simpelt är det inte med att vara en del av en flock.
Nej, nej. Nu börjar vi från början:
Den första flocken man accepteras i är familjeflocken som består av föräldrar, syskon och de närmaste i blodsbandet som mor- och farföräldrar samt kusiner och dylikt. Det händer dock, inte ofta, men det händer att barn inte blir accepterade i familjeflocken av olika anledningar. (Modern kan vara för ung eller inte redo för moderskap etc. etc.)
I alla fall så blir barnet oftast accepterad av familjeflocken som tillsammans delar på uppgiften att uppfostra nytillskottet.
Det som faktiskt skiljer människan från djurriket är att en helt vanlig människa inte har bara en flock utan flera. De olika flockerna fyller olika syften och funktioner för dess medlemmar. En människa väljer vanligtvis att inte blanda separata flockar i alltför stor utsträckning. De får vara presenterade för varandra, medvetna om varandra, men att slå samman två flockar kan få oanade konsekvenser om man inte bara låter sammanslagningen vara tillfällig och även väljer vilka tillfällen dessa sammanslagningar är lämpliga. Som t.ex. bröllop och födelsedagsfester eller sinsemellan vissa flockar även begravningar.
Familjeflocken vakar ständigt över det nyfödda barnet och tränar det under uppväxten till att i framtiden socialisera sig med andra flockar. Ett populärt boot-camp för denna träning kallas för sandlåda och lekträffar. Under dessa tränings-sessioner kan modern/fadern/barnvakten, hädanefter kallad ”övervakaren”, kontrollera och i sin tystnad bedöma hur barnet beter sig i socialt umgänge. När övervakaren sedan anser barnet vara fulländad i sin träning är det dags att på egen hand testa sina kunskaper i det verkliga livet och skapa eller ansluta till nya flockar. Det är hög tid för dagis.
När man som barn invigs i en ny flock på ett dagis är det inte ovanligt att familjeflocken arrangerat med bekanta ansikten att ingå i flock med. Modern är oftast slug och ser till att bli dräktig i ungefär samma tidsrymd som närliggande blivande mödrar i bekantskapskretsen för att på sådant sätt försäkra sig om att barnet inte kommer känna sig ensam när hon lämnar.
Väl på dagis får barnet sysselsätta sig med bekanta aktiviteter såsom att leka med klossar, äta mellanmål och måla sig i ansiktet med vattenfast spritpenna. Den stora utmaningen blir att göra det tillsammans i grupp.
Detta blir till barnets första kompisflock.
Än så länge har ingen alfa etablerats, för i denna ålder är det helt enkelt inte aktuellt. Barnet är på det stora helt bekymmersfritt och ser ingen annan ledare än de som finns etablerade i familjeflocken.
Allteftersom barnet växer och stiger i graderna genom grundskolan så bibehåller man sin kompisflock eller byter ut den mot en annan. Flockerna börjar nu även delas upp i semi-flockar baserat på könen, men har fortfarande samhörighet till varandra. Än så länge har man inte utvecklat en högre förmåga att hålla sig i fler än en flock. Det finns såklart några utvalda få som lyckas med det, dock.
Komplikationer som kan uppstå när barnet, som nu för övrigt blivit en ungdom, rör sig i fler än en flock kan handla om att någon i den primära flocken visar sitt ogillande gentemot en medlem av den sekundära flocken. Ungdomen kan, för sitt samröre med en oönskad individ, bli helt utesluten av den primära flocken. Ungdomar är mycket måna om sitt revir och oerhört selektiva när nya medlemmar ska ansluta till en flock. Hormonerna som avsöndras i en ungdoms kropp nära puberteten är vad som styr ungdomars beteende i denna och många andra situationer.
Det är i alla fall runt denna ålder som en alfa börjar etableras. Alfan kan etableras av en rad olika faktorer. I de olika grupperna kan det röra sig om prov på styrka, skönhet eller en kombination av de båda. Intellekt, makt och pondus kan också vara en bidragande faktor. Listan kan bli oändlig, men det viktiga är att resterande i flocken känner trygghet och säkerhet i den etablerade alfan och lystrar till alfan. Semi-flockarna kan även dom inbördes ha varsin alfa som är verksam när huvud-flockens alfa inte är närvarande. Det är helt enkelt en naturlig chain of command.
Nästa skede är vuxenlivet och arbetsmarknaden. Det är från strax under 18-årsåldern och uppåt som ungdomen börjar utveckla förmågan att röra sig i mer än en flock. Det kan bero på att nya vänner och flockar har kommit in i bilden och det kan även bero på att huvudflocken inbördes har delat på sig med tiden. Hursomhelst kan ens liv och aktiviteter bete sig annorlunda i de olika flockarna och det skiftar beroende på vad som finns på schemat och vilken flock man för tillfället rör sig inom. Man har den ursprungliga kompisflocken som man spenderar den större delen av den sociala fritiden med. Festflocken utgörs av en skara människor som är som roligast när dom har fått sig ett järn. Sportflocken är precis vad det låter som, det är såklart grabbarna/tjejerna i fotbolls- bandy- eller hockeylaget med vilka man helt enkelt sportar med. Jobbflocken är kort och gott kollegerna på arbetsplatsen.
Till vilken grad gränserna mellan flockarna överkorsas av dess medlemmar är helt upp till gemene medlem. Man kan välja själv till vilken grad man vill socialisera sig med flock-medlemmarna utanför deras sammanhang, tillhörighet och relevans. Det kan dock skapa en förvirring att ”ta med en kompis” för de kompisarna som övergränsar, för även om de övergränsande flockmedlemmarna har samma beteendemönster på egen hand så kan konflikterna uppstå när man märker att den som tog med sin kompis har ett annat sätt att vara i en annan flock. Frågor dyker upp som ”Varför är han på det sättet med dom här människorna? Sån är han inte på jobbet!”. Det kan ändra sättet man ser på varandra och av den anledningen väljer man ibland att exkludera särskilda individer.
Förvirring och beteendeförändringar kan även uppstå när en flockmedlem valt en partner utanför flocken. Partnern blir inte invigd i flocken enligt det förfarande som alltid har skett, utan flocken blir nästintill tvingade att acceptera dennes partner. Oftast sker detta smärtfritt, men känslan för revir varierar sig från flock till flock och det kan i extrema fall sluta med att en flockmedlem blir utfryst och driven till att utesluta sig själv från en flock.
En mycket speciell typ av flock är kollektivflocken. Denna flock går inte att välja. Det är naturen själv som väljer den. Den är också tillfällig och medlemskapet kan röra sig om ett par minuter, ett par timmar eller ett par dagar beroende på vilken social situation man befinner sig i. Det som utmärker denna flock är att flockmentaliteten gör dess medlemmar kollektivt dummare.
Rör man sig i allmänheten tillräckligt länge så är flocken oundviklig.
Den allra vanligaste situationen för kollektivflocken är kollektivtrafik. I den vanligaste mån så påverkas man inte av att röra sig däribland, men förr eller senare så blir det förseningar, inställda bussar och tåg, akuta trafikändringar etc. etc. Har man turen att befinna sig någonstans där det finns informationshögtalare så behöver man inte ens höra vad som sägs för det är det alltid någon annan (interrim-alfa) som gör. När interrim-alfan har hört vad som sagts och går iväg ifrån den plats där han stod, oavsett personlig anledning, så utgår alla i dess omgivning som inte besitter vetskap om gällande trafikstörningar ifrån att han/hon vet något som ingen annan vet. Då blir man som drönare osäker och instinktivt följer man efter tills man är säker på att man har samma information som interrim-alfan. Således kan större grupper följa efter i stor klunga.
Endast ett fåtal människor har intelligens nog att fråga, antingen interrim-alfan själv eller någon i närheten som verkar vara anställd av lokalbanan man vill åka med.
En annan typisk kollektivflock är supporterklacken. Man gormar och skriker heja-ramsor i full volym, något man aldrig gör annars (annat än om festflocken spårar ur en kväll), för det gör ju alla andra. Man lär sig inte heller heja-ramsorna på förhand utan det gör man när man väl står där. Varför lära sig innan när man har ett par hundra lärare på plats? I vissa fall går man även vidare tillsammans med klacken för att söka upp motståndarklacken och slåss.
Kollektivflocken är en flock som inte söker rim och reson eller ens logik. Den aktiverar den primitivaste delen av vår hjärna som bara skickar en generell impuls som lyder ”Följ efter, för någon annan leder”. Efter att man har följt efter ett tag så kopplas den delen av hjärnan som förmedlar logik helt bort. Man tror sig vara fri, men det är bara en kraftig sänkning av kognitiv förmåga. Vissa människor har levt i kollektivflocken alldeles för länge och saknar till större delen förmågan att fatta egna beslut.
Här är en kul lek:
Tänk på det du har läst idag om människor och flockar och tänk efter om du kan se detta, eller ett liknande mönster för att se om det ligger någonting i det jag säger.
Avslutningsvis ska jag delge ett videoklipp som visar vad som hände en natt mot en helt vanlig onsdag.
Jag och min kompis Stefan står på min balkong och pratar om just grupptryck och flock-mentalitet när mina grannar, som förhoppningsvis hade en fest av nåt slag, rusar ut i snön iförda endast underkläder. Om dom med detta ville lägga in sitt bidrag i diskussionen så måste jag medge att dom har en helt fantastisk timing!
blogotomi 