Teknikens under!
Något så enkelt som en vattenkran eller något så avancerat som en handdator med konstant uppkoppling till internet. Det är bara två av miljoner små gadgets som underlättar och förenklar vår vardag och gör det möjligt att leva genom stressiga dagar i ett konstant lugn.
Men vad blir konsekvenserna av att det varje dag uppfinns någonting nytt som i vissa fall bara förenklar och i separata fall slår ut behovet av mänsklig medverkan?
Vi lever i en värld som betraktas som farlig men tänker inte på hur farligt det faktiskt var för inte mer än bara ett par hundra år sen. Människan har tagit över världen och inkapaciterat våra naturliga fiender. Enda gången som jag har stött på något som ligger högre än mig i näringskedjan är på en djurpark.
Förr i världen när man såg ett lejon höjde man spjutet och backade till ett behörigt avstånd för att sedan lägga benen på ryggen. I dag ber man safari-guiden att köra jeepen lite närmare så man kan få en ordentlig bild.
Utan naturliga fiender finns inte längre det naturliga urvalet. Ett gammalt system, baserat på vetenskapliga teorier utvecklade av Charles Darwin, genom vilket de starkaste och de smartaste överlever. Genom tekniska påfund har vi gjort oss kvitt det naturliga urvalet. När digerdöden var som värst utplånades en oerhört stor del av jordens befolkning tills människan byggt upp ett immunförsvar mot detta. Digerdöden finns inte längre kvar av denna anledning. Skulle digerdöden dyka upp först idag hade ett vaccin säkerligen varit framställt inom en månad om det inte hade gått att bli av med genom en helt vanlig pennicilin-kur.
Våra nära och kära som är helt eller delvis paralyserade eller på annat sätt handikappade hade inte klarat sig på egen hand om vi inte hade uppfunnit permobiler, rullstolar, insulin och dylikt.
Det är inget dåligt med det. Det har ju inte gjort liv enklare lika mycket som det kanske har räddat livet på människor med handikapp och deras närmaste familj. Men tänk en stund på hur deras liv hade sett ut utan dessa uppfinningar.
Det finns dock en baksida med många uppfinningar och det är den graden av bekvämlighet som tillkommer människor med nya påfund. Vi bygger oss till nya rudimentära organ.
(Ett rudimentärt organ är ett organ som har förlorat sin tidigare huvudfunktion. Som blindtarmen t.ex.)
Fram till 90-talet var det elementärt att lära barn sina hemnummer utantill för att dom ska kunna ta kontakt med föräldrarna om dom ska hem till nån kompis eller kommer hem senare och liknande. Undan för undan så går det neråt i åldrarna med ungarnas första telefon. Behovet av att komma ihåg telefonnummer försvinner snabbt med kontaktlistor som ligger inbyggda i moderna telefoner.
Förmågan att minnas telefonnummer har med andra ord blivit en modern blindtarm.
Beroende på hur modern telefonen är så finns det dessutom troligtvis en inbyggd GPS. Har man inte en så modern telefon så är portabla navigationssystem ändå inte särskilt dyra.
Jag kan såklart bara tala för min egen räkning, men när jag ska någonstans där jag aldrig har varit förut och får vägbeskrivning över telefon så hinner man inte komma längre än ”Ta E4 mot Göteborg och sväng av vid…” innan jag har hunnit avbryta med mitt vanliga ”Vänta! Stopp! Har du ingen adress istället?” så jag kan knappa in det i min GPS eller telefon istället.
Vår nästa blindtarm håller med andra ord på att byggas på och det är lokalsinnet.
Min personliga ståndpunkt när det kommer till utvecklingen är en rädsla för att vi handikappar oss själva med att skapa nya medel och påfund som gör vår medverkan i vardagliga händelser onödig. Varför denna rädsla då?
Ganska enkelt. Jag har en iPhone. Det är en av de vanligaste telefonerna i dagsläget tillsammans med Android-mobiler. En iPhone har i princip allt som jag behöver. Kontaktlistor, kalender, gps, eniro, internet, mp3-spelare, diktafon, kamera, SL’s reseplanerare…
Jag kan till och med beställa pizza genom ett litet program, jag har ett annat program som gör det enkelt att blogga här på wordpress var jag än är och för att inte tala om den oändliga raddan med spel jag har.
I alla fall…
För lite drygt ett och ett halvt år sedan var jag utan min iPhone i två veckor medan jag var på semester. Jag hade istället med mig min gamla trotjänare Sony Ericsson W810i och tänkte att det skulle räcka. Redan efter första dagen kände jag mig helt förlorad. När jag inte kan gå en dag utan en sån liten pryl som en mobiltelefon så vet man att man har problem.
Dom här tankarna har cirkulerat ända sen jag såg filmen ”Escape from L.A.” när Snake Plissken med ett knapptryck slår ut hela världens elförsörjning och mer eller mindre skickar tillbaka mänskligheten till stenåldern. Högst otroligt att det skulle inträffa, jag vet, men vad skulle vi göra om det hände? Ingenting som man sätter in i ett eluttag skulle fungera och jag vet inte hur er vardag ser ut, men det går inte lång tid en helt vanlig dag innan jag använder mig av något som kräver strömförsörjning.
Ett annat scenario, som inte känns lika omöjligt, är hur långt utvecklingen går när den går framåt. Robotteknik.
Jajjamensan, håll i hatten för nu ska det snackas ”Terminator”, ”i, Robot” och ”Wall-e”
Robottekniken är en industri som går framåt och det går inte sakta heller.
”Sluta kolla på dålig Sci-fi, Erik” kanske du säger, men den lilla leksakshunden som går att köpa för ett par tusen på internet skrämmer skiten ur mig.
Jag kommer inte ihåg vad den lilla elektroniska rumpsniffaren heter, men jag har sett videoklipp när den är i full funktion.
Den känner av hur ett rum ser ut, den känner av när en organisk kolbaserad varelse (människa) äntrar rummet, den är röststyrd och svarar på kommandon och agerar på olika sätt på samma situation om situationen upprepas. Jag vill inte påstå att det nödvändigtvis ska kallas Artificiell Intelligens, för den är ju såklart programmerad till sitt beteende, men att den uppfattar en situation och väljer själv hur den ska reagera därefter är snuskigt likt AI som allra minst. Den är visst styrd av solceller också, så den är självförsörjande.
Hunden i sig skrämmer mig inte, men tanken på hur långt utvecklingen har kommit inom AI är desto jobbigare.
Arbetsuppgifter har redan lagts ut på maskiner i samhällsutvecklingens förflutna för att effektivisera industrier och dess produktion. Se bara på symaskiner och pant-automaten på ICA, för att nämna två apparater. Dessa ting styrs visserligen fortfarande i varierande grad av människor, (Någon måste ju trycka på ON varje morgon) men efter det momentet sköter många maskiner sig själva. Bilden från filmen ”i, Robot” när ett par robotar tömmer en soptunna i sopbilen dyker upp i huvet och man undrar gärna hur långt ifrån utvecklingen är för att detta ska bli verklighet.
Let’s break it down:
Robotarna behöver först och främst en hårdvara, (robot-kroppen med tillhörande kretskort, hydralik för armbågar, fingrar, knän och liknande leder samt ögon i form av t.ex. en kamera) sedan behövs en digital mjukvara som faktisk bara är ettor och nollor. Hur mycket mer behövs det? Det låter nästan som en människa.
Hårdvara=kropp bestående av kött, senor, leder, ögon och andra organ som en robot inte ens behöver.
Mjukvara=Hjärna som skickar information (nervimpulser) till de olika beståndsdelarna i hårdvaran.
Om nu AI i slutändan inte skulle barka ur och förvandla robotar till Terminators som vill utplåna människorasen så finns fortfarande den andra sidan av myntet kvar.
Hoppa över världen-går-under-filmerna och kolla på filmen ”Wall-e” istället. Söt film på det stora hela, men om man tänker efter så är den ju nästan läskigare än ”Terminator” för det är inte robotarna som förslavar mänskligheten. Det som finns kvar av människorasen är ett samhälle i ett självförsörjande, självstyrt rymdskepp där alla robotar är konstruerade för att tjäna människan till den grad att människor inte behöver lyfta ett finger. Resultatet blev att människan är lat, åker runt i hovrande rullstolar, för bekvämlighetens skull, och aldrig ens går själva. Liggsår much?
Människan har med andra ord näst intill utplånat sig själv för den kan inte leva utan tekniken i skeppet. Grönsaksgenerationer byggda på varandra!
Jag kan ju givetvis ha fel. Det kanske inte alls blir den utvecklingen, men teknikens framsteg gör monumentala hopp varje gång nån ny teknik uppfinns och jag bibehåller min tvekande skepsis. Effektiviserande teknik är bra, det är bara bevis på att vi fortfarande använder hjärnan, men är tekniken FÖR bra så är det en arbetsuppgift som blir ekonomiskt nedåtslående för ett företag att i det långa loppet behålla människor anställda och människor blir således onödiga.
Annan teknik kanske inte fungerar utan den mänskliga faktorn, vilket är bra, men kräver ofta mindre och mindre av vår hjärnkapacitet, vilket är dåligt. Om våra sinnen inte får stimulans så blir vi sakta men säkert mentala kollin på våra jobb.
Allt finns framför en, man behöver bara trycka på rätt knapp.
Teknikens för- och nackdelar är kanske svåra att upptäcka om man inte letar efter dom.
En golvbonings-maskin gör ett golv skinande rent på en tid som ingen människa kan matcha om han hade använt mopp och hink istället. Mera sånt! Effektivisering när den är som bäst.
Men det känns moraliskt oriktigt att installera sensorer så den blir självgående och inte behöver styras av en människa, för då är det en städare som kan bli av med jobbet.
Läs även Stefan Wiktorins åsikter inom ämnet på http://nynarcissisten.blogspot.com/2011/03/att-svara-eller-inte-svara.html
blogotomi 